sånt som sänker självkänslan (gör inte det här)
det här var augusti när vi hade kräftskiva och VART är mina kläder????? är i princip naken men då var jag vältränad så jag brydde mig väl inte. vill get back in the game igen
hur fan lyckades jag sabba mig så mycket. mitt hår var guld mitt ansikte fungerade??? nu är allt så jävla slitet
herre jävla hur blev det såhär
jag har väl inte gjort något så farligt
eller dumt
:(
var det för att jag började tro på övernaturliga saker
eller för att jag åke på charter
ska aldrig göra det mer isåfall
lovar
vill endast se ut såhär
uppladdning
blås!!!!
tänk er två jättar
tänk er en bergskedja med dalgång i miniatyr
leo........................ love me
njuter af lifet å soln
men den ville inte lysa på oss i lördags på trappan
blev så jefla vit
jag drack termoskaffe på hamrinsberget. identifierade mig med stenarna.
här är roliga bilder från när jag hittade en stjärna
tjena med stjärnan
spana med stjärnan
mos med stjärnan
lysa tillsammans med stjärnan
en hymn till gudars eller hjältars ära
! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !
jag vill inte cykla, jag vill springa / gör allt bra, jag kan göra motsatsen
jag vet bara hur solen ser ut från min egen stad
men hur sträcker man sina vyer om man inte vill lämna sig själv
HUR LÅNG ÄR EGENTLIGEN HORISONTEN
VAD BESTÅR VINDEN AV
TILLÅT MIG BLI EN TRÄSTICKA UNDER DIN HÄL
ALLTID
DÄR
ALLTID
JOBBIG
jag har sparat allt
! ! ! ! ! ! ! ! ! !
tisdagar är alltid ingenting
jag försöker inte försköna, jag försöker förverkliga
liksom
verklighetsbasera
men allt jag säger är alltid tvärtom
mina handlingar omvända
och idag hostade näsan upp min skam! men den sitter fortarande kvar i bröstet
är det ARTONDE MARS är gudarna dumma i huvudet?????? det är ju januari!!!!! eller något sånt!!! det kan fanimej inte gått snart fyra månader sen årsskiftet
söndag den sextonde
idag:
jag har hört om en stad ovan molnen
älven
och
inre censur
tack
be
jag är djävulen. jag bor i himmelen. jag har bakat ut min hjärna. skåda! avguda! dyrka!
test
här byggde vi en filmscen hos ludvig. jag provtänker moonrise kingdom. igår åkte vi till min stuga. det var fridfullt. ångestdämpande. bra.
jag är inte den som skriver ner händelser i detalj, visst hade det varit bekvämt att inte vara rädd för att glömma!! men jag drabbas mest av skammen när jag detaljerar händelser med människor.
initiativ initiativ intitiativ initiativ initiativens återfödelse
att vara fastkedjad vid samsara
inte kan döden frigöra, inte kan födelsen frigöra,
tänk:
att aldrig
sluta
torktumlas
jag kan inte förstå, att jag aldrig hamnat i fängelse!
jag som tycker det spontana är värt mer än det planerade, är inte det illegalt?? som att inte vattna sina blommor??? som att välja musli framför cocopops?????????? som att
ksssshhhhh ksschhhhhhhhhhhhh
tiden är inte mer nödvändig än ett smycke
vilken grej!!!
tänker:
(om ni önskar bättre uppdatering) uppdatera mig själv
för imorgon kommer jag vara för upptagen med att besöka platser, analysera blickar och t
värvägen – vintern, läsa ut mina böcker och skapa ordning
jag är rätt så säker på att man tror jag är klokare
omtänksammare
bättre på att stödja och
mer smidig när det gäller val och kontaktsökande
än vad jag egentligen är
men för mig är det okej
det är för andra,
som just det,
"och hur vissa kan förstöra bara genom att närvara"
kanske är allt inte en lögn
det känns ganska lättande att tänka på livet som en ljus färg
så jag tror jag ska försöka se på världen så som att alla ramar och mallar för hur mitt liv ska vara inte är något dåligt utan tvärtom: en katalysator som hjälper en att leva ett fungerande liv där inte bristen på energi ska behöva slösas och att tänka så känns helt okej.
lite ljusare
(lite dummare)
men absolut svävande
det kan väl omöjligt vara fel sak att göra?
exempel:
denna vecka ska jag bära strumpbyxor som mamma har köpt åt mig pga orolighetet i sinnet(1) och jag blåser mina ögonfransar fria istället för att utnyttja dom för önskningar(2)
1) strumpbyxor mamma har köpt åt mig pga vänlighet*
2) jag tappar mina ögonfransar och hittar inte igen dom. annars skulle de utnyttjas till fullo*
det var en afton
jag skrev såhär en gång med flygplansluft i huvudet
"jag var borta i en vecka och det kändes som en månad
jag var borta i en vecka men när jag kom hem så tror jag knappt jag ens åkt bort
alltså KÄNSLAN jag hade när jag var där var så jävla stark och allt jag kunde tänka var bara de där viktiga tankarna
men nu känns allt som en dröm
kände jag verkligen så
tänkte jag verkligen så
det kan ju inte bara ändras för att jag återvänder hem eller oötigiWQU182390pmoöjdnimfl.--.:_>_>:lmfwepo0
hur ska jag förklara
.påo08u308jiqoclfdcx "
nu indelar jag mina anteckningar i telefonen dagsvis. de blir längre och mättar mer.
saknar mina lovers
saknar
saknar mina lovers
lovers
Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö
Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö
Visslar du Beethoven tillsammans med mig i gränderna
För alltid
Om jag ber dig
Ty tysta tårar strömmar alltid ner för våra kinder
Och anledningen till varför fjärilarna undviker regnet har jag strukit fast
I din skjorta
Far, du talar om självbedrägeri
Om jag bara kunde tala skulle jag låta dig veta
Att det är jag som är den riktiga skurken
Om hela mänskligheten gråter i havet
Vilka städer kan vi då översvämma
Du säger att du bara är min citronglass
Antingen ett eller trettio år till
Rynka inte till pannan sådär
För att du ser mig fälla tårar på bussen
andra mars vemod

jag såg dom
sitta lutade över en kopp kaffe och läsa notblad på caféer och vid stängningstid lämna koppen utan en blick över axeln,
slingra in sig i varandra i mitt ögas periferi medan jag kämpade med ackord och klockslag, tre meter bort
lämna sin kylskåpspoesi på andras kylskåp för att visa att vemod 260° minsann är något att vara stolt över att man skapat,
jag såg dom tala sanning, hörde deras ärlighet och smakade deras känslor. jag såg relationer förbättras och försämras, pussel läggas och ramar fyllas. allt det som gör människor mänskliga, men som jag endast klarat av att studera genom ett dimmat fönster,
ta bussen till kusten för att skrika tillsammans existera tillsammans med varandra när alla andra övergivit dem. på så sätt, också finna en ny, familjär trygghet och närhet som aldrig förr existerat,
jag såg dom i ögonen, alla ögonpar samtidigt, men själv blev jag utan blickar. så dagen efter skrev jag en hälsning som skulle vrida dig baklänges. det vet du förstås inte: för vi pratar ju inte om sådant, älskade.
http://open.spotify.com/track/2ewIdjS9awuCVrtWAxNEcs
godnatt jag hoppas det blir bra
i drömmen där du kommer att
dö
försökte få in hela kroppen i bilden
en bild då jag har båda fötterna innanför bilden
en bild då jag har båda armarna innanför bilden
en bild då hela jag är innanför bilden
jag lyckades!!!!!!!!!!!!!!
och en bild då jag misslyckades
första mars
och så blir det såhär och vi hamnar där vi hamnar under både dagar och nätter. flyr hemifrån flyr därifrån och blir trygga tillsammans.
för tjugofem kronor får jag fem koppar kaffe, omge mig med fyra vänner, existera, låna sigur ros och detta under flera timmar.
känner att
visst har det blivit såhär och vi alla är medvetna om situationen
men vad onödigt att fortsätta öka avståndet mellan klyftorna
snälla, skaffa perspektiv på saken