onsdag
vad vill ni ha av mig?
vad vill ni att jag ska skriva om?
vad ska tjenamorsan utvecklas till?
iallfall
ni kommer ändå inte få det
för det är jag som bestämmer
...
jävla diktator
en kul bild
skoj
yeeeeeeez
d här är ludvig
när vi lyssnade på erik enocksson världens bästa soundtrackare
nu ska vi på ledarutbildning och säkert skriva egen trosbekännelse eller något liknande, men jag skrev faktiskt en sådan i förrgår för att d är nice att vara förberedd
det här är alltså det jag tror på:
månen
ödet
mare kandre
leonard cohen
att den enda riktiga humorn är livsironi
att alla är sämst
är lite bitter nu
är lite lessen nu
jajajajjaja
nunununu
dag fyra av fem i hemmet
ira har ja läst å läst å läst
nästan hela the old man and the sea men var tvungen att lägga ifrån mig den för jag blev så tagen att jag började fälla tårar och förstöra bibliotekets ägodel
quinnan och dr.dreuf alltså så jävlajävla sne bok. men så bra
hur kan jag beskriva min kärlek till mare kandre den är oändlig
b
ombar mig i bita
r
jaha här igen då
hahahaha
fan så jävlajävla skrattbar naken ensam jämförelsebar man känner sig med internetanonymitet speciellt här på tjenamorsan
får ont av att veta att folk sitter och läser det jag skriver liksom faaaaaaaan helvete vad obehagligt
vill skrika
är så fruktansvärt less
på att vara lång
och!!!!!!!!!!
att vissa tror det är omöjligt att ogilla att vara lång
förstå
hur synlig man känner sig i matsalen när man reser sig från bordet
dansar på fest
och att man ständigt blickar ner på folk
jag vill helst att vi sitter ner för att vara på samma nivå
http://open.spotify.com/track/0v5UiSDB3nm10iAbC0J4Ah
tänk vad fridfullt att lägga pussel
på trägolv
till island och sigur ros!!!!!
då måste allt kännas så jävla tidlöst och att stunden är evigheten
älskade älskade älskade
november december januari känns alla så nära och det är underligt hur jag nu för tiden är så nöjd med mina val om hur jag ska spendera mig själv och på vad. och lärt mig har jag. uppväxt månad elva månad tolv månad ett och jag kan nu se saker från ett perspektiv som aldrig förr
majskolvar,
mare kandre,
livsironi,
oreda,
samtal som utvecklar sig själva till något stort betydelsefullt livsomtumlande spånande ,
bamse,
händer,
ord,
njuter jag av
speglar tycker jag inte om för jag ligger i diket när det gäller utseende usch vad trist att det ska vara så
förresten så ska jag börja skriva brev nu
kära ni
berätta en saga för mig
eller
skriv hur ni har det
i en kommentar
här
ett dygn efteråt
avlöjade jag månen inför folkmassan
utan konvekvenserna i omtanke
och månen slöt sina händer runt min hals som jag blev tvingad att
borra ner naglarna i
så nära
det osagda
uppväxt v.4
jag har lyssnat på den vackraste låten jag vet minst en gång i timmen sen jag först hörde den
jag har sett tårar
jag har studerat natthimlen och samtalat om månen från en balkong
jag har hittat en cykelkorg på min cykel när jag vaknat en morgon så jag lät den sitta kvar
jag har kommit på hur jag vill dö
jag har läst en bok fylld med generationer hemligheter och namn
jag har bjudit på bulllar
jag har slaktat mina hälar
jag har klippt mig lite kortare
ångrat det
och önskat att det gick att klippa långt
parantes
ofukuserad oangagerad orolig osams olik odiskriminerande ovan orädd okej
men för den saken skull ska du fan inte kasta all snö på mig
ständiga ånger varför köpte jag inte den här
situation
tänk att om söndag vore en människa skulle den vara olycklig för att så många hatar söndagar
så skrev jag för ett år sen och jag får ont i magen nu stackarsstackars söndag
älskling
en lördagsnatt
det som slår mig i en framtidsskog
hur ska jag förklara det här så ni förstår att det är nått stort
hm
känslorna kan ju vara svåra att styra och vissa försvinner ibland för att återvända senare
jag kände en ångest igår och den var inte roli alls i stunden. men efter ett tag försvann den.
när man känner känslor så känner man ju att dom sitter inuti kroppen, dom finns inuti en.
men när man inte känner längre, vart tar känslan då vägen?
ligger den och gömmer sig bakom fotknölen
eller är känslor smittbara sjukdomar
som lämnar kroppen i ett andetag, och som någon annan andas in och smittas av.
om jag andadas ut min ångest och blir frisk från ångestsjukan så kommer någon annan andas in samma sjuka och bli smittad.
som en känslocykel alltså.
om någon blir frisk från sin kärlek, kan jag då råka smittas av den.
i ett andetag eller så.
den där känslostormen är alltså som energi för dom säger att energi aldrig upphör existera men det omvandlas och förflyttar sig
eeehhhdet här är något världsomvandlande
ni måste förstå det
förstå mig
jag undrar som så mycket
jag undrar som så mycket
vad man tycker om mig
hur väl man tror man känner mig
vad man är säker på att jag gör när jag är ensam
om man tror sig förstå sig på mig
vad man tror jag gör
almost didnt see u there
casually standing in woodn shoes
och mamma sa
du var söt när du var liten
och pappa sa
väl ingenting
och jag tog det som en kränkning???
eko
och det är den okomplicerade sanningen
jag hör det vackraste i livet
hänger upp lakan som delar upp
och kan nu sova bland vita moln under blomsterhimmel
sätter igång tiden igen
efter jag rivit loss batterier och gjort oss tidlösa
runa
jag vill kolla på desperate housewifes och äta tacos
i ditt kök och vardagsrum
får jag göra det
