förlåt mig
är fascinerad över min bortträngelseförmåga, för, det jag ämnar förtränga växer sig allt större hos mig och de orden de tillfällen som är de enda positivt laddade jag har glömmer jag!
för jag är dum i huvudet
för jag är dum i huvudet
för jag är dum i huvudet
för jag är dum i huvudet
jag känner verkligen inte igen mig själv i spegeln
jag är extremt nedbrytbar
och nu återkommer november till mig
med samma otroliga självhat, inåtvridelse och otillräcklighet
jag hatar laleh ( och så många andra)
för att jag aldrig kommer kunna förändra mig själv och bli tillräckligt mycket som henne
och jag kan inte acceptera att man älskar en personlighet som jag aldrig kommer kunna omforma mig till
går det att förstå
hur mycket jag skulle offra av mig själv för att bli en sådan som blir omtyckt
för jag vet ju hur min framtid ser ut!
hur människor ter sig runt mig!
jag har lärt mig!
att jag är kulissen som ändras för att tillfredsställa publiken, men som är obetydlig och inte värd nog att ens jämföras med de unika/ de speciella/ de levande skådespelarna som fångar alla ögon
eftersom att jag kan iakkta
ligger jag steget före
så sanningen i det här inser ni nog inte förrän om ett tag
men vänta bara!
Kommentarer
Trackback
