utropar femte i femte
i söndags var jag på vernissage och det var trååååååkigt och jag fick ont i benen. det fanns en snygg tysk där som jag flörtade lite med, men den jäveln var ju kompis med mamma så jag kunde inte fortsätta
sträckläste mest dostojevskij hela den dagen om inte minnet sviker, och vilken idiot källarmannen är. förpestad onödig och så fruktansvärt intressant. genialiskt! men det får mig att längta efter:
majakovskij och marguerite duras
idag när jag skulle köpa en ram stötte jag på mig (oj) (skulle skriva ludvig) (NÄR SKALL JAG SLUTA ATT ENDAST TÄNKA PÅ MIG SJÄLV)
iallfall så drack vi kaffe och jag blev så glad för att han inte omedelbart sprang iväg när jag började prata om min relation till människan i sin helhet. det var inte vackert.
inatt var jag vaken länge, och dagdrömde med ögonen stängda, och eftersom att det var mina riktiga tankar och känslor så blev det så underligt och starkt att jag aldrig lyckades förse mig själv in i sömnen och hela dagen blev naken SOM OM allt jag stötte på hade varit med om samma dagdröm som jag men inte vågade reagera eller yttra sina tankar om det som just skett.
tycker spontant att (skilja rätt från fel) är ett igenvuxet misstag i vår tankeskog
Kommentarer
Trackback
