tjenamorsan.webblogg.se

Granne med Februari bor ju Mars då, som sällan sover länge om morgnarna. Hon är kåt och dammig, ja hela huden hennes är täckt av grus och asfaltsångor som alltid klär hennes kropp med ett extra lager. Trots att Mars gång på gång stoppar huvudet under vattenkranen, fuktar håret i offentliga lokaler och sköljer sin kropp med vatten så fort möjligheten uppstår så sköljs aldrig dammtäcket bort; det är konstant. Mars hade förutsättningarna för att skapa sig ett tillräckligt och hyfsat problemfritt liv, hon har växt upp med fulla leksakslådor av privilegier, förberedelser och goda förutsättningar, men ändå blev det inte rätt. Relationen till Våren är en av de största anledningarna, då hon sedan födseln varit bunden till honom. Att bli placerad i ett fack och att inte ha möjlighet till att styra sitt eget liv (att aldrig kunna välja sin egen årstid!) fyllde relationen med undvikan, outtalade viljor och utan respekt för den andre parten. Till följd av det omöjliga i att avsluta sin förbindelse påbörjades en livslång visa av prygel och misströstan. Alltid petade Våren in sina solstrålsfingrar i ögonen på Mars, som han visste var hennes känsligaste kroppsdel, och för varje år som gick förlorade hon mer och mer av sin syn. När hon tillslut insåg att valet stod mellan att förlora den helt (att aldrig mera skåda att det hon ansåg vara vackert;snömodden, de gula traktorerna, den polerade isrinken) eller att behålla det lilla hon hade kvar av den, slöt hon ögonen och har sedan dess gått blundande runt på gatorna under alla dagar Våren drar undan de mjuka, ljusdämpade molnen för att sticka ut sin varma, gula näsa mellan dem och snörvla. Värmen var även något som hon inte var skapt för; den tinade hennes händer och gjorde henne genomgående normaltempererad, ingenting med henne var längre speciellt eller extra utmärkande. Som en trasa tog den tillvara på all hennes vätska och torkade ut henne tills hon endast blev ett skal, en dammig hydda med åtknipta ögon. Sida vid sida med Våren går hon i en evig och tvungen armkrok, där Våren sticker fram sin stora droppande näsa och framför deras båda fötter och smälter alla lager med vinter.