Jaja, Ännu en klagosång till havet

Tillbakablick juninatt
 
Dagligt återkommande tanke sedan augusti: Skitungar ni finnar, låt mitt ansikte vara vackert igen.
 
Det är inte mycket som rörs i hjärtat längre. Mest på grund av det faktum att jag måste bestämt mig för hur jag egentligen vill leva mitt liv inom fyra månader, något som skärmar av mig från verkligheten nu. Klarar inte av att fokusera på idag när framtiden är fortsatt obestämd och kräver framförhållning. Om jag ska lämna då, lämnar jag i psyket nu. Måste verkligen skärpa mig.
 
Är det såhär jag vill leva- Att inom nästa vecka ha fem analyser att skriva på olika språk utifrån böcker jag ska också ska hinna läsa ut.
 
Det jag vet är att imorgon blåser vågorna 15-30meter höga i norra Storbrittanien och jag vill bara befinna mig i ett stormigt Skottland med regn i ansiktet
 
TIllbakablick skolavslutningsdag
 
Stenviken igår var en sight from hell för stranden har förvandlats till något liknande det arkitekter från White eller Baltic skapar och är numera nästan rullstolshandikappad men den får inte se ut så och allt är höststormens som vi inte kunde något åts fel!
 
Det finns bara en låt och den heter Pappa, Ola Magnell. Kötta.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0