Öst på stan/ Ume Älvdal
Fnisslista
Fnissar när jag tänker på att Amandas pappa säger mobben istället för mobiltelefonen.
Fnissar när jag tänker på när Amanda berättade att hennes familj säger Notis istället för Notan när de ska be att få betala på resturang.
Fnissar när jag tänker på när Amanda berättade att hennes familj säger Notis istället för Notan när de ska be att få betala på resturang.
Fnissar åt slutet på den här filmen ( http://websta.me/p/549174451464370313_50794157 ).
Fnissar när jag busar.
Sen finns det inte mycket mer jag fnissar åt.
Hur elakt är det tillåtet att bete sig mot folk?
Hur mycket idiotier kan egentligen vara nödvändiga?
Hur mycket idiotier kan egentligen vara nödvändiga?
Hur pretantiös är det tillåtet att vara?
Hur okej är det att gilla samma sak som någon annan?
Hur okej är det att gilla samma sak som någon annan?
lite Söndagspretantiöshet:
Tryckte ryggen mot Väven och svanken mot betongen i solen idag. Skulle läsa om psykoser men jag kunde inte öppna mina små ögon för att de tårades så mycket av ljuset på boksidorna så jag satt istället och lyssnade på fiskmåsar och tänkte att det var tillräckligt varmt för att kunna vara en sommardag på stranden då man är helt stum i kroppen och endast ligger och trycker böcker på stranden och går upp för att äta en nektarin och sen springer man nerför stiger igen, hoppar över myrstigen och lägger sig på rygg i sanden, gräver ner fötterna i den kalla mörka blöta några lager under och sen öppnar ögonen och ser hur fort molnen rör sig över himmelen och åt vilken håll vinden viner.
Hur stor kommer inte saknaden vara om 10-30 år, efter det som nu låter så tanigt och romantiserat men ändå så aktuellt; att vakna upp på övervåningen i Stenviken till fågelsången som tar sig in genom myggfönstren och se granarnas grenar blåsa omkring och teckna skuggor runt omkring sig eller titta efter mönster i trät på snedtaket ovanför samtidigt som någon joggar på grusvägen utanför eller går med röjsågen längst dikena. Blir galen i bröstet bara på tanken av den kommande saknaden.
lite Tisdagsformuleringar:
Känner att det spelar ingen roll om jag missar något, så länge jag inte beter mig idiotiskt.
Det viktigaste i livet måste väl ändå vara att behöva, och att uppoffra för någon som behöver.
Tänker på två fåglar jag såg. Den ene simmade länge ensam i älven och den andre bestämde sig för att landa precis bredvid. Kände de igen varandra? Har fåglar inga sociala spärrar som människan? Vad tjänar de på sällskap? Talar de med blickar? Som vi tenderar att göra?
Den sjuka hösten
Benämner alltså terminerna. Detta var kulturhuvudstadårets dekadens som började när jag flyttade från stugan. Vad hände där emellan då?
Post Väärt. Stark känslodag, men tillsammans.
Då det var Peppes.
Avstämning och brevväxling i regnet
Något betydande som behövde ventileras. På toppen av kullen på Gamla skolgården.
Kulturhusets tidslösa rum va.
Brattby Express. Min enda riktiga spökupplevelse skedde här i eftermiddagsljuset.
Hösten.
Trots regnoväder trampade vi till Röbäck för att tygsnickra och äta potatissoppa.
Höstlovet kom och jag åkte tillbaka. Klara också.
Konstlad bild i Hufvudstaden. Kan inte minnas någonting liknande en Stockholmsvistelse.
Och sen frisknade det till.
Karriär
Vännforsen
Nu ska jag äta soppa och sedan fälla träd. MSF och Norrmjöle Byamän inte inbjudna till kalaset. Kram.
