Morsan biktar sig
Morsan angående mig och jobb,
"Män kommer vilja ligga med dig och Agnes då SÄGER DU NEJ"
Morsan angående mig i allmänna tillställningar,
"Folk pratar bara med dig för att du är snygg"
Jag angående morsans årligt återkommande uttalanden:
Tack, du måste ha missat min uppväxt. Jag klarar mig fint.
Nu skålar vi
Nu skrattar vi
Och en kaffe på det
Pipes och poesi
Fågelpojke på tillställning. Ge mig en high5 så får du komma in i min underbara värld.
Rörande citat v 48- Topp Två
Antony& the Johnsons med
"We felt so differently then
So similar over the years
So similar over the years
The way we laugh the way we experience pain
So many memories
But theres nothing left to gain from remembering
Faces and worlds that no one else will ever know"
Något av One Direction i stil med,
"I know everything about what makes you who you are
"I know everything about what makes you who you are
How you change boots and like pizza
Oh yeah, my girl"
Förresten, Björns vänner har släppt nytt album i höst vilket jag hittade idag och skrattar och släpper tårar till på samma gång! Vilket jävla fynd! Tänker leva efter Svart och Vitt som andra/tredjeplan att göra efter gymnasiet.
"när stjärnorna är framme
och havet är en spegel
och DU HAR KARIN BOYE
OCH DU HAR MAJAKOVSKIJ"
Boye more like Boy Yeah
http://open.spotify.com/track/4wKwrnjpphUPE5QBqqMYBD
Unga Leonard Cohen skulle lika gärna kunna spelat Snape istället för Alan Rickman. Ser ingen tydlig skillnad vad gäller utseendet på de båda.
Jag fascineras mycket över vad åldern gör med munnen, när folk blir tillräckligt gamla tynar liksom läpparna bort och smälter in i resten av huden men jag förstår inte vart de förut fylliga läpparna tar vägen. Pappa har ingenting som liknar en överläpp kvar och underläppen jämnas ut alltmer, det är inte längre mjukt mot pannan när han pussar mig på morgonen.
Också det här har slagit mig angående näsor; stora förknippar jag med attraktion och små med kärlek. Det hela handlar om min pappa-vuxna män-skägg-attraktion, att jag dras till pappan och skägget. Ju större näsa ju mer pappa-poäng och ju större chans att jag instiktlivt vill pussa på den. Människor med små näsor är snällare, mer älskvärda men dock, barn. Jag blir mammig och brydd och känner mig skyldig att omfamna och pyssla om en liten näsa, därmed det kärleksfulla.
Jag känner en som delar in människor i kategorien fetläppar och torrläppar, det vill säga de som använder läppsyl eller inte. Jag själv kategoriserar alla som bästisar eller bekanta. Inga mellanting finns, det är antingen eller.
En höstlovsunderhållning 2014- diabildsvisning
Sen de eviga frågorna:
Slumpen eller ödet? Syftar främst på lykstolpen vid Hagaskolans grusplan som oberoende villken tid på dygnet det är släcks eller tänds när man passerar. Om man analyserar låttexter finns det andra eviga frågor. Vad är speciellt med apelsinerna från Kina samt varför är det nästan en helig akt att klippa någon annans hår?
Visst tycker jag också att det mesta sitter i viljan när det gäller att stöta på människor. Om det är någon jag vill se eller prata med i skolan, brukar det automatiskt bli ett möte i korridoren eller skoldagar som börjar och slutar samtidigt. Om situationen är den motsatta, blir det inget möte och ingen syn av någon jag inte vill träffa, av ren automatik kan det tyckas. Det underliga är att samma vilje-metod fungerar mitt ute på Umeås gator. Så fort jag tycks vilja stöta på någon tycks det framträda helt naturligt som på beställning, på samma trottoarkant som jag eller visslande på cykel.
Också det här med att jag numera gråter så fort jag tänker på mina vänner som pappor. Lite mer avslappnade, lite skägg på hakan, med ett barn i famnen och ett skratt på läpparna. Samma sak gäller mig och mina vänner som mammor. Kan ärligt talat inte se något vackrare framför mig.
En höstlovsfilm 2012- om döva hundar och en simbassäng
Juste! Det finns många saker jag slutat göra och spendera tanketid på. Iförsig har jag väl knappt tid till sådant längre, men det var ändå påtvingade avslut på allt onödigt tjafs. Även fast jag är bestämd och vet vad jag inte kommer göra eller gör dyker det upp tillfällen då jag vinner något utöver det extra genom att tänja på mina egna livsregler (Kinesiska cigaretter 8/11). Tillfället i akt.
Att befinna sig bland folk, passera en människa och tänka Vi Var.
Det här med att vara samhällselev/dotter till idéhistoriker manipulerar ju hela mitt tankesätt även på fritiden. När man ägnar sig åt analys efter analys de flesta dagarna under veckan är det som att hela männskokroppen aldrig ändrar inställning och jag fortsätter analysera det mesta jag stöter på, ofta tillsammans med mina föräldrar. Visst är det stimulerande att sitta flera timmar i sträck i Stockholm och bara kötta analyser mellan varandra, men ja kom igen, jag vill ändå mest kolla Paradise Hotel och klappa närmaste på huvudet.
MMmmmM
om ni vill ha en updatering fr mig så kan jag meddela att en beskrivning av läget finns i tjenamorsans arkiv från förra hösten. har ni någonsin varit med om när livet fuckar med er och återskapar allt som hänt, fast dubbelt så snabbt och dubbelt så extremt
ah är iaf inte dubbelt så snygg som då
hej jag är agnes:
snäll
snäll
konfliktsökande
fnissig
grabbig
det bästa med att vara tjej är att man kan bete sig ännu mer grabbigt än de grabbiga grabbarna och inte blir skälld på
/lib-ag
/lib-ag
imorse vaknade med en symbicort astmainhalerare i handen. 'jättespännande' 'heh' vet fortfarande inte?
