heat to melt these frozen tears

det är en vana, alltid såhär tomt och mörkt
 
 
varje kväll i mitt hem
 
liksom ingen ork till att ens tända lampor
 
ännu mindre föra samtal
 
 
oftast är jag själv
 
gråter för första gången på mer än två veckors tid åt sådant här DINNER AT EIGHT 
 
 
 
liksom skriker på solen
 
but i fell for the promise of a life with a purpose
but i know that that's impossible now.
and so i drink to stay warm
and to kill selected memories
 
 
vill någon bo på riktigt med mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0