ett, två, tre
mor, far, och den tredje okände
det är underligt, hur jag vrider mig själv i bitar under natten till följd av att allt som bekymrar mig verkar träda fram just när jag är som sårbarast. hur min hjärna spelar mig spratt med hallucinationer under denna mellandrömvärld, där jag inte vilar ut och inte får ro i själen. att stiga upp några timmar efter jag somnat, äta frukost och läsa vid köksbordet även fast det är flera timmar kvar till jag ska vakna. att inse hur svårt det är att förändra relationer eftersom att de blir så rutinkörda så snabbt. att av reflex säga att allt är bra och nej det är inget speciellt som besvärar mig när jag får oroliga blickar kastade på mig och sen bli så förvirrad av hur mina reflexer styr över min vilja av att vilja berätta.
och så är det så jävla underligt att sedan äntligen somna till tanken av att min väckarklocka kommer väcka mig en timme senare.
Kommentarer
Trackback
